Mia tycker det är trist att flytta till lägenheten som socialen tvingat på dem. ”Inte en vinter till i husvagn, med ett barn”, sa soc-tanten. Mia saknar sin kompis som bodde i villaområdet nära där deras husvagn stod. Trotts att Gabby kallade henne och hennes föräldrar för ”Trasch”. Deras relation är en hatkärlek.
Susso har i tecknandet av Mias vän Gabby lyckats på pricken. Där fick du till det, Eva! Tänker jag när det går upp för mig vad det handlar om.
Mia är i 12-års åldern, men det är ingen påtvingad ”mognadsberättelse”, som vissa allvarligare böcker för 12-åringar tenderar att bli. Mia bara är. Naturligtvis är det synd om Mia, som ibland tvingas ta hand om sina alkoholiserade föräldrar. Men Mia är inte den som tycker synd om sig själv. Men hon hoppas litet. Hoppas att de ska ”skärpa sig”, att de kanske ska få ett jobb.
Vi vet att verkligheten ser ut såhär för alltför många barn i Sverige.
Härligt av Eva Susso att verkligen ta det utsatta barnet på allvar.
Bravo!
Hoppas den vinner "Barnens romanpris" i radion!
