Lill-Pär och jag av Cecilia Davidsson
Hur känns det när ett lillasyskon långsamt tynar bort och dör?
Vilka tankar får man när någon som alltid varit sjuk och behövts tas om hand plötsligt inte ligger där och hostar längre?
Maja, som bor i ett torp med sin mor, far och syskon, tänker mycket när hennes lungsjuke lillebror går bort.
Varför tog jag inte hand om honom, strök honom över kinden och tröstade honom? Sade jag elaka saker till honom?
Samvetskvalen får Maja på villovägar.
Boken, som utspelar sig på medeltiden i Sverige, är skriven för mellanstadiebarn. Det är inte alltför svart, men väldigt realistiskt. Såhär kan det nog ha känts för den fattiga familjen som mister en liten.
När Lill-Pär i första kapitlet dragit sitt sista andetag, öppnar Far dörren till stugan för att hans själ ska komma ut, och upp till himlen.
En rörande liten berättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar