Denna roman är något så ovanligt som en poetiskt experimentiell skildring av en kvinnas uppväxt. En uppväxt som i sig är en feministisk knockout.
Bokens hjältinnor; "Jägarinnornas" motto i livet är: "Du kan aldrig ha för mycket ögonskugga".
Huvudpersonen Eva Zackrisson och hennes fyra vänner Sudden, Jenna, Linden och Jossan växer upp i Kalmar. En stad man som tonåring längtar bort ifrån. Staden är full av idioter, ja faktum är att alla andra utom dem i gänget är idioter. Speciellt Handbollstjejerna, men även lärare, killar eller vilka andra stackare som hellst, som kommer i Jägarinnornas väg. De fyra vännerna tar namnet Jägarinnorna från en dikt av Edith Södergran.
När vi först får möta tjejgänget är de femtonåriga oskulder, som gör oskyldiga bussträck. Men efter ett par år växer de upp, umgås med mer och mer tvivelaktiga personer och bussträcken blir till kriminalitet. Men, som Eva själv uttrycker det: "Ingen skulle någonsin komma på att misstänka oss."
Själv känner jag igen flera scenen från uppväxten i Borlänge, känslan av utanförskap och att hela tiden vilja bort delas nog av många unga runt om i vårt land. Boken är skriven av Tove Folkesson och är självbiografisk, vilket gör att den känns äkta.
Det jag gillar med den här boken är språket. Det lyser om de poetiskt formulerade meningarna, ofta kortfattat, rak på sak. Med ett sådant språk spår jag att Folkesson snart är en etablerad författare, som vi kommer att få höra mycket av i framtiden.
Tyvärr får hon jobba litet med omfånget på sina romaner. Boken är för lång. Det händer inte tillräckligt mycket för att fylla upp nästan 300 sidor. Det är synd för i sitt poetiska språk har hon stor potential.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar